Bill Brown was just a working man like others of his kind.
He lost his job and tramped the streets when work was hard to find.
The landlord put him on the stem, the bankers kept his dough,
And Bill heard everybody sing, no matter where he’d go:
It's a long way down to the soupline,
It's a long way to go.
It's o long way down to the soupline
And the soup is thin I know.
Good bye, good old pork chops,
Farewell, beefsteak rare;
It's a long way down to the soupline,
But my soup is there.
So Bill and sixteen million men responded to the call
To force the hours of labor down and thus make jobs for all.
They picketed the industries and won the four-hour day
And organized a General Strike so men don't have to say:
It's a long way down to the soupline,
It's a long way to go.
It's o long way down to the soupline
And the soup is thin I know.
Good bye, good old pork chops,
Farewell, beefsteak rare;
It's a long way down to the soupline,
But my soup is there.
The workers own the factories now, where jobs were once destroyed
By big machines that filled the world with hungry unemployed.
They all own homes, they're living well, they're happy, free and strong,
But millionaires wear overalls and sing this little song:
It's a long way down to the soupline,
It's a long way to go.
It's o long way down to the soupline
And the soup is thin I know.
Good bye, good old pork chops,
Farewell, beefsteak rare;
It's a long way down to the soupline,
But my soup is there.
He lost his job and tramped the streets when work was hard to find.
The landlord put him on the stem, the bankers kept his dough,
And Bill heard everybody sing, no matter where he’d go:
It's a long way down to the soupline,
It's a long way to go.
It's o long way down to the soupline
And the soup is thin I know.
Good bye, good old pork chops,
Farewell, beefsteak rare;
It's a long way down to the soupline,
But my soup is there.
So Bill and sixteen million men responded to the call
To force the hours of labor down and thus make jobs for all.
They picketed the industries and won the four-hour day
And organized a General Strike so men don't have to say:
It's a long way down to the soupline,
It's a long way to go.
It's o long way down to the soupline
And the soup is thin I know.
Good bye, good old pork chops,
Farewell, beefsteak rare;
It's a long way down to the soupline,
But my soup is there.
The workers own the factories now, where jobs were once destroyed
By big machines that filled the world with hungry unemployed.
They all own homes, they're living well, they're happy, free and strong,
But millionaires wear overalls and sing this little song:
It's a long way down to the soupline,
It's a long way to go.
It's o long way down to the soupline
And the soup is thin I know.
Good bye, good old pork chops,
Farewell, beefsteak rare;
It's a long way down to the soupline,
But my soup is there.
inviata da Bernart Bartleby - 23/5/2014 - 14:32
Lingua: Svedese
DET ÄR LÅNG VÄG ATT GÅ I SOPPKÖN
Bill Brown var en vanlig jobbare såväl som mången ann,
gick gata upp och gata ner när jobbena försvann.
Han vräktes och det lilla som han ägde togs i mät,
och vart han gick han höra fick en liten sång som lät:
Det är lång väg att gå i soppkön,
det är lång väg att gå.
Det är lång väg att gå i soppkön,
och portionerna är små.
Farväl, möra stekar,
farväl, biff så kär.
Det är lång, lång väg att gå i soppkön,
men mitt mål finns där.
Så Bill och miljoner andra jobbare beslöt
att sänka arbetstiden så att jobben ej mer tröt.
Dom pressade farbrikerna till fyratimmarsda',
och efter storstrejk var det inte längre nån som sa:
Det är lång väg att gå i soppkön,
det är lång väg att gå.
Det är lång väg att gå i soppkön,
och portionerna är små.
Farväl, möra stekar,
farväl, biff så kär.
Det är lång, lång väg att gå i soppkön,
men mitt mål finns där.
Ny äger vi fabrikerna och pamparna hålls kort,
ty blott sej själva får dom rationalisera bort.
Nu har vi hem och mat och jobb och frihet på en gång,
men Wallenberg i blåställ går och sjunger denna sång:
Det är lång väg att gå i soppkön,
det är lång väg att gå.
Det är lång väg att gå i soppkön,
och portionerna är små.
Farväl, möra stekar,
farväl, biff så kär.
Det är lång, lång väg att gå i soppkön,
men mitt mål finns där.
Jacob Branting.
gick gata upp och gata ner när jobbena försvann.
Han vräktes och det lilla som han ägde togs i mät,
och vart han gick han höra fick en liten sång som lät:
Det är lång väg att gå i soppkön,
det är lång väg att gå.
Det är lång väg att gå i soppkön,
och portionerna är små.
Farväl, möra stekar,
farväl, biff så kär.
Det är lång, lång väg att gå i soppkön,
men mitt mål finns där.
Så Bill och miljoner andra jobbare beslöt
att sänka arbetstiden så att jobben ej mer tröt.
Dom pressade farbrikerna till fyratimmarsda',
och efter storstrejk var det inte längre nån som sa:
Det är lång väg att gå i soppkön,
det är lång väg att gå.
Det är lång väg att gå i soppkön,
och portionerna är små.
Farväl, möra stekar,
farväl, biff så kär.
Det är lång, lång väg att gå i soppkön,
men mitt mål finns där.
Ny äger vi fabrikerna och pamparna hålls kort,
ty blott sej själva får dom rationalisera bort.
Nu har vi hem och mat och jobb och frihet på en gång,
men Wallenberg i blåställ går och sjunger denna sång:
Det är lång väg att gå i soppkön,
det är lång väg att gå.
Det är lång väg att gå i soppkön,
och portionerna är små.
Farväl, möra stekar,
farväl, biff så kär.
Det är lång, lång väg att gå i soppkön,
men mitt mål finns där.
inviata da Juha Rämö - 20/5/2015 - 16:43
Lingua: Finlandese
Traduzione finlandese / Finnish translation / Suomennos: Olli J. Pellikka
From the 1977 album »Joe Hillin lauluja« (Joe Hill Songs) by Turun Ylioppilasteatteri (Turku Student Theatre).
From the 1977 album »Joe Hillin lauluja« (Joe Hill Songs) by Turun Ylioppilasteatteri (Turku Student Theatre).
PITKÄ MATKA SOPPAJONOON
Kun Ville joutui työttömäksi lailla monien,
hän katuja vain mittaeli työtä etsien.
Hän häädön sai, ja omaisuuskin huutokaupattiin,
mutt' kaikkialla kuuli hän, kun hälle laulettiin:
Pitkä matka on soppajonoon,
pitkä sinne on tie.
Pitkä matka on soppajonoon,
liemi laihaa siellä lie.
Hei, hei, läskisoosi,
terve, kääryleet!
Pitkä, pitkä matka soppajonoon,
mutt' kun soppa on siell'.
Työpäivää lyhyemmäksi työläiset vaativat
samalla, kun useammat töitä saisivat.
Työläiset lakon tekivät, työpäivä lyheni.
Ei missään enää kuulu tämä vanha lauluni:
Pitkä matka on soppajonoon,
pitkä sinne on tie.
Pitkä matka on soppajonoon,
liemi laihaa siellä lie.
Hei, hei, läskisoosi,
terve, kääryleet!
Pitkä, pitkä matka soppajonoon,
mutt' kun soppa on siell'.
Nyt tehtaat ompi työläisten, ei pomot komenna.
Ei koneet enää töitä vie, on työtä kaikilla.
Van miljonäärit yksin sitä päivää manaavat,
kuin kerran viimeisen he tämän laulun kuulivat:
Pitkä matka on soppajonoon,
pitkä sinne on tie.
Pitkä matka on soppajonoon,
liemi laihaa siellä lie.
Hei, hei, läskisoosi,
terve, kääryleet!
Pitkä, pitkä matka soppajonoon,
mutt' kun soppa on siell'.
Kun Ville joutui työttömäksi lailla monien,
hän katuja vain mittaeli työtä etsien.
Hän häädön sai, ja omaisuuskin huutokaupattiin,
mutt' kaikkialla kuuli hän, kun hälle laulettiin:
Pitkä matka on soppajonoon,
pitkä sinne on tie.
Pitkä matka on soppajonoon,
liemi laihaa siellä lie.
Hei, hei, läskisoosi,
terve, kääryleet!
Pitkä, pitkä matka soppajonoon,
mutt' kun soppa on siell'.
Työpäivää lyhyemmäksi työläiset vaativat
samalla, kun useammat töitä saisivat.
Työläiset lakon tekivät, työpäivä lyheni.
Ei missään enää kuulu tämä vanha lauluni:
Pitkä matka on soppajonoon,
pitkä sinne on tie.
Pitkä matka on soppajonoon,
liemi laihaa siellä lie.
Hei, hei, läskisoosi,
terve, kääryleet!
Pitkä, pitkä matka soppajonoon,
mutt' kun soppa on siell'.
Nyt tehtaat ompi työläisten, ei pomot komenna.
Ei koneet enää töitä vie, on työtä kaikilla.
Van miljonäärit yksin sitä päivää manaavat,
kuin kerran viimeisen he tämän laulun kuulivat:
Pitkä matka on soppajonoon,
pitkä sinne on tie.
Pitkä matka on soppajonoon,
liemi laihaa siellä lie.
Hei, hei, läskisoosi,
terve, kääryleet!
Pitkä, pitkä matka soppajonoon,
mutt' kun soppa on siell'.
inviata da Juha Rämö - 28/5/2015 - 09:04
×
![]()
Sulla melodia della celebre “marching song” “It's a long, long way to Tipperary” (1914).
Non credo che questa canzone sia degli anni 60, quelli del “Boom”, ma che piuttosto risalga a quelli intorno alla grande crisi del 1929, considerata l’immagine dei lavoratori disoccupati in coda per una scodella di zuppa… Comunque è una bella canzone, divertente e parecchio utopistica (e “luddista”), in cui si immagina un mondo al rovescio dove i lavoratori hanno ottenuto la giornata di quattro ore e la proprietà delle aziende, e dove sono i vecchi padroni a fare la coda alla Caritas…